Jag har lärt mig att hantera dem, de här humörsvängningarna. Vet inte ens om jag kan kalla dem det, eftersom de smyger sig på långsamt och snarare är en slags blandning av melankoli och nöjdhet. När jag tänker humörsvängningar tänker jag skrik och gråt i en salig blandning med lyckorus. Det kanske bara är jag som tänker så. Jag är i vilket fall nöjd just nu, men var melankolisk för bara någon timme sedan. Jag pluggar idag, precis som alla andra dagar, tur att jag trivs med det. Jag börjar få tillbaka viss del av min matångest, men den har jag tystat förr och ska klara det igen. Jag äter och är glad helt enkelt, och hoppas på det bästa. Tack för mig.