Jag drömmer om att få flytta härifrån. Missförstå mig rätt, jag har det jättebra här, men det finns något som lockar cirka sisådär 1000 km härifrån. Gå på afternoon tea, prata på det där underbart vackra språket med den där underbart vackra accenten, promenera i de charmiga små byarna och utförska hedarna till häst. Jag har alltid drömt om Storbritannien, det har gått i arv från min mor, som, i sin tur, fick det från sin mor. Det är fascinerande, hur en dröm kan gå i arv. Jag har lovat mig själv om att vara den som uppfyller drömmen. Jag vill, jag ska, jag kommer att bosätta mig i min dröm. Kanske kommer jag avsky det av hela mitt hjärta, kanske kommer jag att känna mig mer hemma än jag någonsin gjort. Det vet jag först om jag provar. 

 

Jag verkligen älskar det här: